Jag är uppvuxen i en stad med omkring 15 000 invånare och har alltid varit funktionshindrad (eler rullstolsburen) beroende på hur du vill benämna det. Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag har frågat mig själv över hur känslan är att leva med sitt funktionshinder i en stad i denna storlek eller mindre? Lätt eller svårt?
Det finns oftast inget entydigt lätt svar, det finns många faktorer som ligger till grund denna typ av fråga:
- Sin egen begränsning i miljö och tillgänglighet i den praktiska fysiska miljön.
- Det sociala livet med kompisar, nära vänner, arbetskamrater och släkt. Som även kan visa förståelse för uppkomna situationer.
- Beroendet av andra människors välvilja: assistans och färdtjänst eller bara en hjälpande hand av någon främmande.
- Myndighetspåverkan över din livssituation.
- Att kunna vara delaktig i aktiviteter som erbjuds.
- Att kunna ta del av nöjeslivet och natlivet en stad erbjuder.
- Det är svårt att bryta sin egen isolering till 100% och tidigare ovanor.
- Det är svårt att bryta sin egen ensamhet, man behöver nästan alltid ha hjälp och stöd med detta.
Frågan kvarstår: Blev det lättare eller svårarare?
”Är det svårteller lätt att leva med ett funktionshinder i en liten stad?”
Försök själv att besvara frågan ovanför… Vilket svar eller vilka faktorer kommer du fram till? Besvara gärna inlägget…
